Att veta är alltid bättre än att inte veta.

Att inte veta innebär att jag inte har något att förhålla mig till.

Även om ett besked är negativt, är det bättre än det vacum jag nu befinner mig i.

 

En kropp där hjärtat värker.

Magen molar.

Där ilska, frustration och ledsamhet tävlar om att inta förstaplatsen.

 

Jag känner mig helt låst.

Kan inte göra något. Orkar inte ta mig för något.

 

Trots att jag har förstått att det inte blev jag,

kan jag inte gå vidare förrän jag verkligen vet.

 

Mitt paradis har blivit mitt fängelse.