Jag tindrar inte så mycket just nu.

 

Någonting hände. Jag vet knappt själv vad det var. Men jag vet vart det tog mig. Till ångesten och orons land. Det var inte dit jag ville. Men det är sällan det.

 

Jag bor i en kropp jag inte känner igen. Den håller på att kväva mig. Jag är trött, jag är slut. Jag isolerar mig, till och med för mig själv. Jag håller undan dem jag älskar. Kom inte nära. Försök inte förstå. Säg inte att allt ordnar sig, för hur vet du det..?

 

Nu ska jag bara ta mig igenom. Försöka komma ur. Så att jag kan tindra igen. Idag är lite lättare än igår. Igår var lite lättare än i förrgår.

 

Ett steg i taget. Ett andetag åt gången.