Torsdag 22 maj

En känsla.
Går absolut inte att ta på. Fullständigt egenkomponerad av hjärnan.
Irrandes omkring i kroppen. Fäster sina taggiga tentakler än lite här och där.
De fastnar.
Bygger ett bo.
 
Varje minut som en evighet i väntan.
Hoppet minskar.
Vacumet är värre än att veta.
Att veta är att ha något att förhålla sig till.
Oavsett om det är bra eller dåligt. 
 
Tiden rinner ut. 



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

tindrar.blogg.se

För att jag behöver skriva. För att få bli av med det som tynger, dela det som gläder. Men anonymt, av omtanke mot de som står mig nära. För att de inte ska må dåligt, när jag har det tufft. Men också för att slippa "jag förstår dig precis"...när jag inte ens själv förstår...

RSS 2.0