Idag ro i sinnet.

Allt är stilla, allt är lugnt.

Vet att telefonen inte ringer idag.

Då skapas ingen oro.

 

Idag lyckorus av annat slag.

Av att ha kunnat ta några ynka löpsteg.

Första gången sedan drygt ett år.

Ryggen har inte protesterat.

 

Tänk om.

Tankarna rusar framåt.

Kanske att jag kommer att kunna lufsa igen.

Lyfta fötterna i något som mer liknar ett löp- 

än ett gångsteg.

Tänk om jag lyckats stärka min rygg så pass att det funkar.

Att inte den inflammerade disken bråkar utan håller sig snäll.

 

Ska njuta resten av dagen.

Imorgon kan telefonjäveln ringa igen.

Eller inte.